Att plugga eller inte plugga, är det frågan?

Jag pluggade väldigt länge innan jag började jobba. Först läste jag litteraturvetenskap, sedan pluggade jag på komvux och blev undersköterska, och därefter halkade jag in på IT-området. Totalt har jag läst ca 6 år på universitetet och det är min studieskuld som får CSN att gå runt. Ekonomiskt är det väldigt osmart att plugga länge – många av de jag har pluggat med nöjde sig med en tvåårig högskoleexamen och började jobba direkt. För mig, som tog en masterexamen, är det tre år där jag samlade på mig mer skulder istället för att tjäna pengar.

När jag tänker tillbaks och funderar på varför jag ändå gjorde det valet, så slår det mig att jag inte har någon annan anledning än att jag helt enkelt ville plugga. Jag gillar att plugga och visste dessutom att detta var sista gången i mitt liv som jag skulle göra det på heltid, och då ville jag göra det rejält, även om det rent logiskt inte lönar sig. Systemvetenskapliga programmet på masternivå är dessutom mer forskningsförberedande än praktiskt inriktat, så det handlade inte heller om att fördjupa programmeringskunskaperna, även om utbildningen gav mer förståelse för hur IT fungerar på ett övergripande plan när det införs i olika verksamheter.

Just IT-utbildningar är dessutom lite speciella. Det är en bransch där allt händer väldigt snabbt och nya tekniker hinner skapas, hypas, peaka och bli omoderna på ungefär en vecka. Ofta säger man att typ 50 % av det man lärt sig i skolan är föråldrat när man börjar jobba, och det är ju en ganska nedslående siffra. En sjuksköterska eller läkare har troligtvis inte samma problem – kroppen ser likadan ut nu som för tio år sedan, även om utveckling såklart sker inom vården också.

Jag tycker mig ofta se ett lätt förakt mot utbildning inom den här branschen, och ofta får studenter tips att göra egna projekt vid sidan av plugget, för att visa vad de kan, som om själva utbildningen inte vore nog. Programmering ses som ett “kall”, något man gjort sedan barnsben och brunnit för hela livet. Den självlärda programmeraren hyllas, den skollärda ses som lite mindre värd. Många spyr galla över hur efter utbildningen är jämfört med branschen i stort, och att det man lär sig i skolbänken knappt är relevant för hur verkligheten fungerar. Jag vet, för jag har varit en av dem som gnällt…

Men, nu när jag är färdig och ser tillbaks på skolan, så skulle jag vilja slå ett slag för plugget! Visst, det finns en massa snubbar (för det är oftast snubbar..) som är självlärda programmerare sen barnsben och väldigt duktiga på det de gör. Förutom att arbetsgivare gärna ser att man har kunskapen på papper, så kommer en utbildning ge dig en stabil plattform att stå på och du kommer ha väl befästa grundkunskaper som du kan bygga vidare på. Ett exempel: känner en sån här snubbe som är grym på relationsdatabaser – men han visste inte vad första normalformen innebar eller varför den är viktig att följa… Ni som läst databasteknik vet vad jag menar.

Jag tror starkt på att ha en rejäl examen i bagaget, det ser snyggt ut på CV-t och det är något du alltid har med dig. Visst, ibland är det svårt att se ljuset i tunneln och det känns som att allt man gör är att läsa och man har alltid något hängande över sig. Men jag lovar – tiden går fort och det kommer vara värt det i slutänden!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *