Back to work!

45294920

Hallå där! Jag vet inte hur det har varit för er den senaste tiden, men för mig sa det bara swoosh och så var julen, mellandagarna och nyårsafton förbi. Tio dagars ledighet går fort och jag är nog inte ensam om att vara lite extra trött när klockan ringde imorse. Att det var kolmörkt och termometern visade ca 15 minus gjorde en ju inte piggare direkt… Eller ja, jag vet inte om det var 15 minus, jag tittade faktiskt inte, men det kändes så.

Men trots detta känner jag mig inte bitter! Jag hade ingen söndagsångest igår, vilket ju har varit målet med mitt jobbsökande, så att vila i den känslan efter över en veckas ledighet känns riktigt gött. Jag minns hur det har känts på tidigare jobb, den “vanliga” söndagsångesten efter en helg var nedslående, för att inte tala om känslan efter en längre ledighet: då kunde sista dagarna genomsyras av “ÅH HJÄLP BARA X DAGAR KVAR JAG MÅSTE TURBONJUTA NUUU SNART ÄR DET SLUT!” Visst är det lite vemodigt att julledigheten är över för den här gången, men samtidigt är jag peppad på att komma igång med vardagen igen.

Eftersom jag är en googlare var jag tvungen att söka på frasen “komma igång efter semestern”, och det finns massor av tips på hur en kan göra för att det ska gå så smidigt som möjligt. Ett genomgående tema är att mjukstarta, både genom att börja med en kortare vecka och att dra ner på tempot om det är möjligt. Under semestern har kroppen varvat ner och det är dumt att köra från noll till hundra på en gång, tillåt det att ta ett par dagar att komma in i rutinerna igen.

Det viktigaste tycker jag dock är att skilja på vanlig vemodighet över att semestern är över, mot faktisk jobbångest. Är det så illa att du funderar på hur skönt det vore att bryta ett ben så du blir sjukskriven, du får ont i magen vid tanke på jobbet och tårarna hotar att bryta fram när du ska gå in på kontoret första dagen efter en ledighet – ja, då är det dags att byta jobb!

En gång i tiden (säg, 12-13 år sen) trodde jag att den känslan hörde till arbetslivet, att ingen människa gillade sitt jobb och att livet som vuxen var en ständig kamp för att ta sig igenom arbetsdagen. Vilken otroligt naiv tanke! Det tog mig några år, men till slut insåg även jag att ett liv där man bara räknar minuterna på jobbet och lever för helgerna, inte är ett speciellt kul liv. Det kan ta ett tag innan man hittar rätt, men väl där är det helt klart värt resan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *